Uppgång och fall

I förra inlägget påbörjade jag en diskussion kring hur sannolikt det är att ett lag (baserat på statistik från de 10 senaste allsvenska åren) på ett avgörande sätt kan förväntas klättra eller falla i tabellen under säsongens avslutande halva.

Idag kommer en uppföljning där jag helt enkelt listar de 10 senaste årens mest ”dramatiska” uppgångar och fall, samt avslutar med ett par-tre andra rätt intressanta aspekter rörande händelser under hösten.

Här har ni emellertid först de 10 senaste årens ”värsta” klättarere…

Både Norrköpings (1999) och HeIFs (2000) är rätt spektakulära. Gissar att Peking hoppas på något liknande i år. Läget är nämligen exakt detsamma som år 1999 då man även då låg sist när serien vände.

Därefter följer – på motsvarande sätt – de 10 senaste årens största ras. Notera hur relativt högt placerade samtliga dessa lag varit när raset började.

Därefter tar vi en titt på de 10 senaste årens svenska mästare. Var låg de efter det att halva serien spelats?

Förutom Göteborg – förra säsongen – har inte något lag legat sämre än 3:a då serien vände. Men som Kent på Bondegatan brukar (och förmodligen skulle) säga; ”Det återstår 13 omgångar. Vinner vi bara dem så….”

Om därefter blickar i den rakt motsatta delen av tabellen – nämligen sistaplatsen – och tar en titt på det lag som legat jumbo efter halva serien blir det faktiskt än mer intressant. Förmågan att ta sig upp ur träsket verkar vara lika med noll.

Det här är naturligtvis ingen rolig läsning för alla Pekingsupportrar. Om det inte vore för det faktum att det enda lag som de 10 senaste åren faktiskt lyckats göra något åt sin situation som jumbo efter 13 omgångar faktiskt är – ja just det – Norrköping.

Till sist avslutas den här genomgången av Bajens rörelser halvtid vs full tid.

Nu hoppas vi bara på en sådan där ”magisk” höst…..

Hang loose

Go Bajen Go