Ett telefonsamtal till SvFF

Hade – efter gårdagen sena inlägg – svårt att riktigt släppa ämnet kring hur förbundet tilldelar domare till de allsvenska matcherna.

Ringde därför upp Svenska Fotbollsförbundet nu på eftermiddagen för att ställa några frågor i ämnet. Fick tala med en trevlig herre på ”Tävlingsavdelningen/Domare” som utan omsvep gav tydliga besked.

För det första är det Bosse Karlsson som ansvarar för domartilldelningen. Ok, det visste vi.

För det andra. Det finns en inofficiell domarranking som man tillämpar och som är erfarenhetsbaserad. Det kunde man misstänka. Undrar hur lik den är den här?

För det tredje tilldelar man inte domare om de är från samma distrikt som ett av de båda lagen. Derbyn undantagna.  Yepp, det har vi sett.

För det fjärde (och sista) så gör Bosse Karlsson en bedömning av matchens svårighetsgrad.

Det sista förklaringen fångade mitt intresse betydligt mer än det tre inledande och föranledde en fördjupande fråga.

Vad avgör då en matchs svårighetsgrad?

Här blev den vänlige medarbetaren på ”Tävlingsenhetern: Domare” aningen mer svävande. ”Jaaa, till exempel, vid derbyn där måste man ju ha lite fingertoppskänsla. Där går det ju inte att ta vem som helst. Här måste man ju ha lite fingertoppskänsla. På de lite svårare matcherna alltså.”

Hmmm, svårare matcher!? Jag fortsatte med ytterligare en följdfråga.

Så det är det förväntade publiktrycket som utgör en styrande faktor? Svaret lät inte vänta på sig.

”Ja, precis. Men det kan man ju inte alltid veta på förhand. Det kan ju bli en väldig press på domarna. Och då bör man inte ha vem som helst.”

Klart och tydligt. Den ”retoriska frågan” från igår fick alltså ett direkt svar idag.

Men, då återkommer jag till min fundering från igår kväll. Är detta sportsligt OK? Varför skall storstadslagen ”punktmarkeras” på detta sätt och/eller varför ska inte landsortslagen ha samma förmån med erfarna domare?

Visst kan man ha förståelse för de så kallade ”högriskmatcherna”, ”derbymatcherna” eller ”matcher i toppstrid”.  

Men titta på listan nedan. Tog som exempel de Bajen-matcher som våra två Martin-domare dömt sedan 2005. Är det här en lista på 22 tydliga ”högriskmatcher”?

Jag hittar 3 solklara. Derbyna som är markerade i rött. Men även 12 stycken som är lika solklara matcher (markerade i grönt) som jag inte för mitt liv kan se varför de skulle ligga i högriskgruppen.

Det enda som utmärker de grönmarkerade är att de i 10 av 12 fall avgjordes på Söderstadion. Farligt för domare. Jobbigt publiktryck. Faaaaarliga Söderstadion.

Ett annat sätt att se det hela på är att nu har t.o.m. SvFF givit Fotbollssverige kvitto på att Bajen har de mest engagerade och högröstade supportrarna. Om det nu är någon som någonsin har tvivlat.

…samt att det finns ett gäng domare på fotbollsförbundet som domarledningen är högst osäkra på om de kan knyta skorna själva eller sköta sig på en fotbollsplan med publik:-)

Bajen i OBS-klass!!!

Bajen i OBS-klass!?

Något jag funderat över – eller till och med förundrats över – är det begränsade antalet domare som dyker upp för att döma Bajens matcher. Samma ansikten hela tiden. Och ofta känns det som det är de mest erfarna domarna som tilldelas just Bajens matcher.

Jag har aldrig riktigt kunnat sätta fingret på detta (om det stämmer eller bara är en paranoid känsla) och i så fall om det egentligen utgör något problem.

Inte förrän jag bestämde mig för att titta närmare på hur SvFF fördelar domare till de allsvenska matcherna. Och, håll i er nu. 

Jag börjar med lite basfakta. 

Från och med säsongen 2005 fram till och med idag (dvs till och med pågående omgång 19 innevarande säsong) har 19 domare fått förtroendet att döma minst en allsvensk match varav 12 domare med någon mer betydande frekvens. 

Nästa steg i analysen var att fundera på vilka domare förbundet uppfattar som mest kompetenta och/eller erfarna. 

För att göra det enkelt kategoriserade jag helt enkelt domarna i en A-, B- och C-kategori där A-kategorin utgörs av de allra mest erfarna domarna såväl nationellt (mer än 100 allsvenska matcher) som internationellt (mer än 40 internationella matcher) domarna, osv, osv. Se länk. 

Här kan man säkert ha olika åsikter om en eller annan domare verkligen ska vara i kategori A, B eller C, men i stort tror jag ni förstår vinken. Och givet hur SvFF fördelar domare över de s.k. högriskmatcherna så tror jag inte jag är helt fel ute.  

I kategori A återfinns således Peter Fröjdfeldt, Martin Ingvarsson, Martin Hansson, Jonas Eriksson och Leif Sundell.

Lägger man ihop det här har domare i A-kategorin sedan 2005 dömt 44% av de allsvenska matcherna , domarna i B-kategorin 33% och slutligen domarna i C-kategorin 24%. 

Egentligen inga konstigheter så långt!  Eller hur? 

Hmmm, men vänta ett tag. Titta en gång till på de där namnen. Fröjdfelt, Martinsson, Hansson och Eriksson!!! De brukar väl figurera när Bajen spelar. Rätt ofta också! Eller hur?  

Men hur ofta? Tabellen nedan beskriver vilka domare som dömt Bajens matcher sedan säsongen 2005.

De där namnen känner vi igen va? Och speciellt de två första får tydligen extra ofta förtroendet när Bajen spelar.  

Det innebär att under en genomsnittlig säsong så är det antingen Fröjdfeldt eller Martinsson som spelarna (och vi i publiken) möter vid 11 av 26 allsvenska matcher.  

Och lägger man därpå ihop samtliga domare i A-kategorin så har de dömt över 60% av Bajens matcher (eller i snitt cirka 16 av 26 allsvenska matcher under en säsong). 

Någon kanske invänder och säger siffrorna ser naturligtvis ut så där på grund av alla så kallade ”högriskmatcher” och/eller matcher i ”toppstriden” som Bajen är involverade i.  

OK, då tittar vi bland de matcher som t.ex. Martin Ingvarsson dömt Bajen under perioden från 2005. Känns det som om följande möten hamnar i högrisk- eller toppstridsgruppen? Gefle och GAIS hemma samt Örgryte borta (2005), Öster hemma och borta samt GAIS hemma (2006) eller Kalmar och Halmstad hemma (i år).  

Likadant ser det ut för Fröjdfeldt och Hansson; Landskrona, Häcken, Trelleborg, Gefle, GAIS, etc, etc. 

Men, då kanske vän av ordning ställer följande fråga.

Är det inte bra att vi får domare som har mycket erfarenhet? Med erfarenhet får domaren bättre spelförståelse och därmed blir matcherna bättre och bedömningarna mer rättvisa? Åt båda hållen. 

Ja visst, så skulle det väl kunna vara. Jag säger inte emot det egentligen. Men ett sådant resonemang förutsätter väl att även Halmstad, Örebro, BP, Elfsborg, GAIS, mfl skulle vara betjänta av samma ”förmån”? 

Ur en ”rättviseaspekt” tycker jag att bilden nedan är ett rätt jobbigt exempel på hur det verkar som Bajen är satt i ”OBS-klass” i tillsättningen av domare. ”En domarskandal” är kanske ett starkt ord, men men bilden ser märklig ut i alla fall. 

Vad är det som gör att SvFF i den signifikanta och konsekventa utsträckning som bilden ovan visar tilldelar lag som Helsingborg, Kalmar, Gefle, HBK mindre erfarna domare än t.ex. Bajen?

Den observante läsaren noterar nu snabbt att detta inte enbart drabbar Bajen. Utan samtliga ”publiktäta storstadslag” som Stockholm, Malmö och Göteborg har tydligen försetts med samma punktmarkering. Varför?  Om det är ”slumpmässigt” så är det ju lätt för SvFF att korrigera.

Och att det skulle ha med domarnas bostadsort att göra i förhållande till det aktuella laget verkar som ett skumt argument. Det finns fler alternativ till Martin Ingvarsson.

Eller har Fröjdfeldt och Martinsson första tjing – i egenskap av lång tjänstgöring – på matcher som det är lätt att ta sig till och från?  

För det kan väl inte vara så att domartilldelningen i Sverige enbart handlar om att se till att säkerställa att publiklagen inte får någon otillbörlig fördel av sina supportrar? Tillsätta domare ”som kan stå emot trycket” som Janne Andersson uttryckte det på presskonferensen strax efter torsken mot Halmstad här om veckan? 

Jag kan faktiskt inte dra någon annan slutsats.  

Slutsatsen blir att övriga lag, och då i stort alla landsortslag, får finna sig i (eller erhålla förmånen av) att bli dömda av mindre erfarna domare som då slipper det hemska publiktrycket. Men då ska de istället hantera Rydströms, Turbo-Svenssons, Taco-Anders eller Woxlins gnäll och utskällningar. 

Och hur pass väl klarar domarna i B- och C-kategorin den uppgiften? Inte vet jag, men det skulle inte förvåna mig om det resulterar i en rad fördelar för hemmalaget.  För inte sitter väl publiken på Behrns Arena, Örjans Vall, Fredrikskans eller Borås Arena tysta och artigt applåderande när Lars Larsen, Dusan Djuric, Cesar Santin eller Matthias Svensson faller fjäderlätt i straffområdet. 

/Mobius 

P.S. För er som fortfarande orkar finns det lite överkursläsning på länken här… D.S.

”Bajen e bäst i stan”

Ett Stockholmsderby kvar, men Bajen redan klar vinnare i Stockholm….

Kampen om länets bästa lag 2007 fortsätter. Vinst den 3 september och det ser bra ut, men det blir med stor sannolikhet målskillnad som avgör.

Aproprå banankastning…undrar om SvFF:s disciplinnämn påbörjar sin ”skärpta” syn på denna företeelse redan den 24 september när de båda tvillingklubbarna möts eller om de väntar till nästa år och Bajens första derby mot Skansen!?

”Säsongen är över…”

Rubriken är ”lånad” från ett inlägg på Söderst@dions forum på SvenskaFans efter matchen mot Halmstad. 

Men, nej, jag menar inte att säsongen är över. Egentligen. Tror dessutom att författaren av inlägget – något indignerad efter förlusten – avsåg kampen om guldet.  

Hade det däremot varit säsongerna 2003, 2005 eller 2006 (för att ta några senare exempel) så hade säsongen faktiskt varit över för Bajens del. I alla fall sett till antalet spelade tävlingsmatcher.

Ovan nämnda säsonger spelade Bajen (exklusive Royal League) 28 tävlingsmatcher. Och i och med att HBK-matchen på Söderstadion blåstes av så uppnåddes den siffran. Visserligen i termer av 18 allsvenska matcher, 3 i Svenska Cupen och 7 i Europaspelet. Men ändå. Truppen har – redan den 19 augusti – genomfört 28 tävlingsmatcher. Se illustrationen nedan.

Vad vill jag nu med det här. Jo, funderingarna startade lite kring vad det hårda matchandet egentligen betyder för våra spelare. 

Många – och då gärna andra lags – supportrar verkar driva tesen att en professionell allsvensk spelartrupp måste klara av några extra matcher utöver allsvenskan. Men är det bara ”några” matcher? Och vilka är förutsättningarna för dessa egentligen?

Fram till idag har Hammarby alltså spelat 28 tävlingsmatcher vilket är 9-10 fler än de allsvenska lag som nådde en mer begränsad sportslig framgång förra året och/eller åkte ut tidigt i Svenska Cupen i år. Bland dessa lag återfinns även våra tre senaste motståndare; ÖSK, dif och Halmstad med 8 matcher färre spelade.  

Men återigen ska inte en allsvensk trupp av år 2007 klara av detta utan att det ska ha negativ påverkan på resultaten? För det är väl det senare det handlar om? Det vill säga vinna matcher snarare än att bara avverka dessa och därefter gå av plan med gamnacke? 

Jo, så är det naturligtvis. Om det inte vore för följande:

• Bajens och de övriga allsvenska trupperna är inte dimensionerade (bredd och spets) för extremt många matcher under en säsong (utöver Allsvenskan och Svenska Cupen.

• För de lag som kommer vidare i Svenska Cupen och/eller Europa-cuperna blir matchandet koncentrerat till en mycket kort period under sommarmånaderna (ca 2,5 månader), och

• Vi spelar i år i ”världens jämnaste allsvenska” där alla tydligen har kapacitet att slå alla. 

Effekten har för Bajens del inte låtit vänta på sig. Åtminstone i allsvenskan och detta i termer av skadade och slitna spelare (här och här). Tyvärr!

I det läget blir naturligtvis tid för vila och återhämtning avgörande för möjligheten att hålla förluster och formsvackor stången. Ta en titt på tabellen nedan. Den beskriver hur hårt de olika lagen matchats under sommarmånaderna (dvs från det att allsvenskan drog igång igen (omgång 9) i början av juni fram till och med att den 18:e omgången avslutades)  och även hur viloperioden sett ut. 

Med ”världens jämnaste allsvenska” och ett tajt spelprogram blir få vilodagar (för Bajens del 3,8 dagar/match eller 2,8 om själva matchdagen exkluderas) naturligtvis en klar sportslig nackdel jämfört med de lag som har ”vilat sig i form” i hängmattan.

Jämför Halmstad, dif och ÖSK som alla har haft cirka 3 fler vilodagar per match under nära 2,5 månader. Det är klart att det får effekt. Förresten, vad gäller ÖSK handlar det väl om sofflocket snarare än hängmattan. 

Och uppenbarligen saknas bredden i truppen för att täcka upp för slitage, skador och avstängningar. Tror inte det är motivationen det är fel på.

Så den stora frågan är naturligtvis hur Hammarby Fotboll AB tänker hantera situationen?  

Det återstår minst 9 matcher (8 allsvenska och 1 i UEFA-kvalet). Kanske 11. Och i bästa bästa fall 15 om Europaäventyret går vår väg. Transferfönstret står vidöppet och inget har hänt förutom att Toni försvann ut. Inget nytt in. Har dock svårt att tro att ett nyförvärv inom detta transferfönster gör någon större skillnad just nu.

Vad göra? Prioriterar vi UEFA före allsvenskan? Eller tvärtom? 

Nej. Det är väl bara att fortsätta på den inslagna vägen. Huvudet i sanden och ”fingers crossed” samt hoppas att ”slitaget” löser sig i takt med att matchfrekvensen blir lägre och att vi på något magiskt sätt ”hittar tillbaka till farten och tempot”.

Skämt å sido. Vi är där vi är. Och vi får hoppas att Europaspelet går vägen liksom ett trendbrott inför den återstående sista tredjedelen av allsvenskan. Jag är övertygad om att spelarna både kan och vill.  

Men inför kommande år (i pluralis) är det helt nödvändigt att se över både truppens bredd och spets om målsättningen att varje år ”utmana om guldet…sämst fjärdeplats…spela internationellt…och på sikt vinna cupen”. Kring det tänkte jag återkomma i ett senare inlägg. 

Meanwhile… 

Mot Brommapojkarna och Fredrikstad… 

Go Bajen Go!!!

A New Blog on the Block

I dagsläget finns det i min Google Reader lite knappt 20 aktiva bloggar med Bajen som huvudtema och ytterligare en handfull där Bajen mer eller mindre frekvent avhandlas. 

Bajen berör! Så klart! 

Behövs det då ytterligare en Bajenblogg? Tja, inte vet jag! Nu finns den här i alla fall J.  

Men bland ”klack-bajare”, ”tifo-bajare”, ”internet-bajare”, ”gubb-ultras”, ”näringslivs-bajare”, ”räkenskaps-bajare”, ”bengalbrännar-bajare”, samt ”bajen-supportrar i A-, B-, och C-klass”,  etc kommer denna blogg i största utsträckning publicera tankar ur en ”statistik-bajares” perspektiv. 

Vad innebär nu det? Jo, bloggen kommer ge utlopp för EN del av mitt engagemang för Bajen – och fotboll i stort – där Bajens framfart på gräsmattan  - förutom en massa känslor – även genererar en uppsjö av data och siffror som döljer en hel del ”sanningar”.  Ibland ”nya” och ibland bekräftar de något vi alla har på känn.  

Exempel på vad du som läsare har att vänta dig finns i de två krönikor som levererats på Svenska Fans (här och här).  

En del inlägg kommer endast presentera siffrorna rakt upp och ned. Andra mer som krönikor.  Frekvensen på inläggen kommer bli så som den blir. Ibland oftare. Ibland lite mindre ofta. 

Håll till godo. Kommentera gärna det ni läser. Tar gärna emot idéer och förbättringsförslag. 

Och ja…jag sörjer fortfarande att BAJENFACIT.com försvunnit.